Jag har ibland reflekterat över att de som på vissa områden saknar ödmjukhet verkar ha svårare för att förändra sig just på dessa områden, och nu hittade jag samma tankar i Robin Sharmas blogg. (Robin Sharma har bland annat skrivit boken Munken som sålde sin Ferrari — klart läsvärd!)

Every act of conscious learning requires the willingness to suffer an injury to one’s self-esteem. That is why young children, before they are aware of their own self-importance, learn so easily; and why older persons, especially if vain or important, cannot learn at all.

Vad är då ödmjukhet? Det kan nästan definieras som avsaknad av stolthet, arrogans och självupptagenhet. Någon som — precis som ett barn — är nyfiken, anspråkslös och blygsam. En person som är öppen för att lära sig nya saker även om det förändrar hans världsbild.

När jag skulle börja plugga engelska på Stockholms universitet tänkte jag faktiskt att jag var så duktig och kunde så mycket engelska — så vad skulle de kunna lära mig där? Men det slog mig väldigt snabbt hur mycket jag hade kvar att lära och hur lite jag kunde. Om jag hade valt att inte ”slösa bort” min tid där, hade jag inte lärt mig så mycket engelska som jag kan idag.

Alltså borde vi alla kanske träna på ödmjukhet, så att vi inte stänger dörren för kunskap och insikter som vi annars anser oss för goda för, klarar oss utan eller till och med föraktar. Säg efter mig: ”Jag kan inte allt, ännu. Det finns fortfarande mycket jag kan lära mig av andra.” 🙂