När tv-serien skulle läggas ner 1998, erbjöds han över 100 miljoner dollar för att fortsätta med serien ett år till. Han tackade nej.

I en intervju i DN nyligen sa Jerry så här om pengar:

Hemligheten bakom framgång är att aldrig ta några beslut baserade på pengar. Det är faktiskt så du får pengar. Om man inte tänker på pengarna kommer du att ta ett bättre beslut, och bättre beslut leder alltid till något bra. Och något bra tenderar att leda till att man får det gott ställt, det är min filosofi.

När vi låter girigheten styra tänker vi inte klart. För att orka jobba hårt och lyckas prestera bra resultat måste vi ignorera pengarna.

Att pendla till arbetet kan ge ekonomiska och karriärmässiga fördelar, och vara ett bra alternativ till att flytta. Men långa restider innebär också mindre tid för familj och vänner, och kan leda till stress och hälsoproblem. Även förhållandet blir lidande, och enligt en ny avhandling vid Umeå universitet är risken att separera 40 procent högre för långpendlare än för andra.

Det som förvånade mig var att man är ”långpendlare” redan om man har 45 minuter eller mer till jobbet. Och de flesta är män.

Några av konsekvenserna som nämns vid långpendling är att partnern (oftast en kvinna) tar ett mindre kvalificerat arbete nära hemmet eller går ner i arbetstid för att kunna hämta och lämna barnen på dagis, och också får ta ett större ansvar för hem och familj.

Slutsats: satsa inte allt på karriären och se till att du tar dig tid för familjen. Tänk efter när ni väljer bostadsort och arbetsort.

Jag lyckas inte lägga in den här på bloggen, men jag såg för ett tag sedan en kort intervju med David Bach om hur du kan lära dina barn hantera pengar på ett ansvarsfullt sätt. Några av tipsen är:

• prata med dina barn om pengar, både om familjens ekonomi och vad saker kostar
• förklara hur det fungerar med bankkort och bankomater, att det inte är något magiskt utan att det är pengar som har satts in på banken
• låt barnen tjäna in sin veckopeng genom att göra sysslor hemma (och gör de inte sina sysslor, får de ingen veckopeng)
• lär barnen att spara sin veckopeng och inte använda allt direkt

Min dotter är drygt fyra månader, så jag väntar nog ett tag till — men sedan vill jag lära henne hantera pengar på ett ansvarsfullt sätt. Det är ett väldigt viktigt ämne, tycker jag. Framförallt handlar det nog om att förklara, berätta och visa hur vi föräldrar gör.

As a parent, the best way to teach a child about finances is to be a role model. You should show restraint with money. Your child should see you budget, comparison-shop and make regular contributions to a savings account. It’s not enough to talk the talk, you’ve got to walk the walk.

Ovanstående citat hämtat från Forbes artikel Teaching Kids About Money. Det finns en hel del skrivet i ämnet, några artiklar som jag tycker verkar bra:

• 15 Ways to Teach Kids About Money
• Money 101: Kids and Money

Min kära hustru tipsade mig om pappabloggen Single Dad Laughing, och en mycket bra artikel om att ens barn blir som man behandlar dem:

Do you not realize that a child is what you tell them they are? … Do you really believe that your child is an idiot? Because she now does. Think about that. Because you said it, she now believes it. Bravo.

Det påminner mig om Zig Ziglar, som i ett föredrag berättar om två helt olika pappor. Den ena säger ofta till sin son ”du kommer hamna i fängelse en vacker dag” och den andre säger till sin son ”du kommer leda ett stort företag en vacker dag”. Enligt Zig fick båda rätt.

Vi föräldrar har ett väldigt stort ansvar för våra barns framtid, och jag vill helst att min dotter ska tro att hon kan göra allt hon vill göra. Allt börjar i huvudet, om vi inte tror att vi kan något, kommer vi inte våga göra det heller. Men om vi vågar tänka stort kan vi åstadkomma storverk. Ett citat från boken The Magic of Thinking Big:

Believe it can be done. When you believe something can be done, really believe, your mind will find the ways to do it. Believing a solution paves the way to solution.

När de människor man ser upp till och älskar mest i hela världen säger att man kan, då tror man på det. Jag hoppas att jag aldrig glömmer det.

Lisa Ocker skriver på Success Magazine om hur lätt det är att bli ”slav” under tekniken. Många av oss har alltid mobiltelefonerna på (helst ska de ha e-post, Twitter och Facebook också), kollar mailen stup i kvarten, blir avbrutna av MSN eller Skype, surfar på vår iPad framför tv:n och så vidare.

På jobbet stör det produktiviteten, vi tappar fokus när vi blir avbrutna och det tar en stund att komma tillbaka till samma punkt.

På fritiden stör det dock ännu viktigare saker, nämligen våra relationer med andra och oss själva. Sedan jag köpte en smartphone har jag fått höra ganska många gånger ”lägg undan telefonen!” Den innehåller ett oändligt förråd av information och brus via Internet och låter mig kommunicera med hela världen (förutom min fru och dotter som sitter bredvid mig i soffan), så det är lätt att fascineras och förtrollas av den.

(Jag störs ibland också av min frus intensiva sms:ande när som helst, överallt – så det är inte bara Internet som är boven. Och det är nästan löjligt att prata om teknikens negativa påverkan på våra liv utan att ta upp tv:n, som har stulit vår uppmärksamhet och passiviserat oss i många decennier.)

Även Gretchen Rubin på The Happiness Project skriver om teknikens påverkan på oss och nyttan av att koppla ner.

Because of technology, some people feel distracted – they can’t focus, that they can’t pay attention to what’s in front of them because their minds keep jumping around. They aren’t getting their work done; they’re not paying attention to their kids.

Att stänga av alla teknikprylar som ”kopplar upp” oss ger en intimare och mer medveten närvaro i nuet. Att faktiskt lyssna på en annan människa, skratta med sin dotter, tänka utan distraktioner – det är kvalitet. Men ack så svårt.

“Developing your tolerance for being unplugged for several hours at a time allows you to truly engage with people on issues at a higher-quality and more in-depth level,” she says. “Ultimately, you get more done in less time, with better results, and that saves time in the long run as well.”

Ibland kan det vara värt att påminna sig om att tekniken är till för att göra våra liv enklare och bekvämare – men inte lyckligare. Lyckan finns fortfarande ”offline” i form av relationer och meningsfullhet. På bloggen The Good Man skriver Seamus Matlack i artikeln A Man for Others om vad i livet som vi borde prioritera:

When you’re on your death bed and your looking back on your life will you feel happy that you had more money than anybody in your family, or that you started every game for your high school basketball team, or that you got to third base with a girl on prom night? I don’t think so. And if you do, then you probably had an empty life, because what you should feel happy about is that you were a good father, a good son, a good brother, a good friend.

Jag är ju bara 82 år gammal så jag har inte hunnit tänka på det, men jag kanske skulle spela mer fiol och lyssna på all musik jag inte hunnit lyssna på. Så skulle jag spendera mycket tid med mina barnbarn, de ger mig så mycket.

Det låter härligt! Jag vill också vara 82 år, pigg och frisk och ha en sysselsättning som jag trivs så mycket med att jag inte vill sluta.

Psykologen Jay-Harris Lucas gick i pension när han var 59, men efter bara ett halvår längtade han tillbaka till jobbet:

Despite years of planning and introspection, I had overestimated my need to retire and play and I had underestimated my need to be significant.

På bloggen 48 Days berättar Dan Miller om en 81-åring som nu jobbar igen, men som tidigare gick i pension när han var 63. Han tyckte att de fyra år han var pensionär var de värsta i hans liv. Därför gick han tillbaka till sitt företag och avbröt pensionen.

Jag har tidigare skrivit om att vår pensionsålder är väldigt låg, historiskt sett. När allmän folkpension infördes i Sverige var medellivslängden 55 år, idag är den 81. Istället för att höja pensionsåldern har vi sänkt den!

På 1850-talet jobbade fortfarande nästan 80% av alla män över 65 år i USA, men idag är siffran under 20% — trots att vi både lever längre och har bättre hälsa än någonsin. (Källa: Economic History of Retirement in the United States)

Jag har många decennier kvar tills det är dags för mig att gå i pension (förhoppningsvis), men jag inbillar mig i alla fall att jag kommer vilja göra nytta i någon form så länge jag kan. Självklart kommer jag ta hänsyn till min hälsa, tid med barnbarnen och annat, men jag tror också att vi mår bäst när vi får vara till nytta för andra.

Vad tror du?

Whether you are waiting tables or a brain surgeon, any job you do is about serving others and making their life better on some level.

På bloggen WorkAwesome skriver coachen Jen Smith ”bring love to work”. Genom att vara förberedda, närvarande, tacksamma och bestämma oss för att uppskatta varje dag kan vi använda våra jobb för att göra människors liv bättre.

Jag tror att det kan vara lätt att glömma bort att alla (?) jobb går ut på att göra människors liv enklare, bättre, roligare eller något åt det hållet. Även om man som jag jobbar med datorer och väldigt sällan har kontakt med kunderna, är målet att hjälpa dem så att de i sin tur kan hjälpa sina kunder.

Om du formulerar syftet med ditt jobb eller företag som att du hjälper människor, kan det bli mer meningsfullt. Försök att vara så konkret och exakt som möjligt — vilka människor är det du hjälper och på vilket sätt hjälper du dem?

Your request for eighty dollars, I do not think it best to comply with now. At the various times when I have helped you a little, you have said to me, “We can get along very well now,” but in a very short time I find you in the same difficulty again. Now this can only happen by some defect in your conduct.

Läs fortsättningen på bloggen 48 Days.

Jag måste säga att jag beundrar ”Abes” ärlighet och omtanke om sin bror — det är betydligt enklare att bara låna ut pengarna än att konfrontera och uppmana till förändring. Det är som i det kinesiska ordspråket:

Ge en man en fisk så ger du honom mat för en dag. Lär en man att fiska, så ger du honom mat för en livstid.

Vi får sämre betalt och mår sämre på jobbet om vi bara tänker på vad vi ska göra på fritiden och att vi inte får tillräckligt betalt för allt slit. Vi får mindre uppskattning från chefer och kolleger om vi hela tiden svarar ”det ingår inte i mina arbetsuppgifter” när de behöver hjälp. Vi bjuds inte hem till vänner lika ofta om vi inte bjuder hem dem.

Så gör tvärtom: gör allt du kan för dina medmänniskor, dvs chefer, kolleger, vänner, grannar, din partner, dina barn etc.

Det viktiga är att ”givandet” måste ske före ”tagandet”. Du kommer inte få högre lön innan du gör ett bättre jobb. Gå inte och vänta på att alla andra ska skärpa till sig och ge dig det du förtjänar — ge dem allt du kan ge istället.

Zig Ziglar brukar säga det så här:

You can have everything in life that you want if you just give enough other people what they want.

Det fina i kråksången är att även om du gör saker för andra bara för att du själv vill få ut något av det, så kommer du med tiden förvandla dig själv till en barmhärtig samarit. Du kommer upptäcka hur bra du mår av att göra goda gärningar och att ge allt på jobbet. Samtidigt förändras världen omkring dig till det bättre — och du får ut mer av livet.

Uppdatering: Entreprenören James Altucher har skrivit ihop en lista över olika sätt som ditt givande kan ge dig mer tillbaka.

En vacker dag fick hon en aha-upplevelse, förändrade hela sitt liv och började gå ner i vikt genom att röra på sig och äta bättre. Efter fem år har hon gått ner 65 kg, och hon lyckades verkligen vända trenden.

Vad var det som hände?

My exact ”A-Ha moment” came when I was looking on the internet for a picture of someone so big they couldn’t get out of bed or walk to motivate me not to get that bad. It was then I realized I was that bad. I was that person.

Trots att hon alltså under decennier hade försökt att gå ner i vikt hade hon inte lyckats. Men när hon insåg hur illa det var, fick hon en mycket starkare vilja och motivation till att förändra sig – och det var det som behövdes.

Har du mål som du sätter upp år efter år, men aldrig uppnår? Jag har flera gånger bestämt mig för att gå ner i vikt – men eftersom det ”bara” handlar om 7 kg och inte är något omedelbart hot mot min hälsa – har jag hittills inte satsat helhjärtat och misslyckats varje gång.

Ett annat exempel är när jag för ett antal år sedan hade så gott som inga besparingar alls, utan levde ”ur hand i mun”, som man säger. Jag hade en bra lön som jag ibland la undan några tusenlappar av på ett sparkonto. Men nästan alltid tog pengarna slut och jag var tvungen att ta ut sparpengarna igen. Jag lyckades inte disciplinera mig att spara.

Men när hela min lön en dag försvann i ett kortbedrägeri samma dag som den betalades ut, fick jag en aha-upplevelse. Jag var otroligt sårbar som inte hade några sparpengar. Från den dagen började jag spendera mindre och spara med en osannolik disciplin.

Idag är det självklart för mig att lägga undan pengar varje månad, och sparkontot växer hela tiden, men jag är väldigt tacksam för min aha-upplevelse. Det var vändpunkten för min ekonomi. (Och som tur var är även min fru sparsam!)

När man ser på Lyxfällan, verkar alla deltagare under inspelningens gång nå en vändpunkt där de går från att inte riktigt inse problemet till att kavla upp skjortärmarna, spotta i nävarna och bita i det sura äpplet.

Känner du igen dig? Tror du att vi alla måste få dessa aha-upplevelser ibland, eller är det bara ett tecken på dålig disciplin?